CPAP

fre, 2013-01-25

 

Jag har fått en ny sängkompis – en CPAP! En liten apparat, som jag hoppas mycket på. Något som får mig att känna mig lite piggare och alert!

I en vecka har jag nu tränat att använda den för så känns det verkligen. Varje kväll har numera sin egen lilla procedur. Det tar sin lilla tid. Vatten fyllas på i behållaren och kuddar, en eller två knycklas till! När alla förberedelser är klara, ja då skall masken på. Rätt läge över näsan, band som skall sträckas lagom hårt. Därefter på med on-knappen.

Vet att allt måste få ta sin lilla tid. Vet att somliga klarar detta redan efter en natt men vet också att jag måste ge detta minst en månad för att vara en fullfjädrad CPAP-användare. Förhoppningsvis kommer jag snart fram till något som känns rätt och bra för mig!

Vad an då detta? Jo, förra året uppdagades det att mitt blodtryck var för högt! Det kunde jag inte förstå som alltid haft ett mycket lågt sådant? Trots två gym-pass per vecka, cykelträning minst tre gånger i veckan inför Tjejvättern och däremellan promenader?

Visst är mitt BMI för högt och visst har jag en utvecklad artros i mina knän men rörlig tycktes jag ändå vara. Cykelturerna förlängdes med upp till fem mil. Stavgång i stort sett varje dag och trots detta, ändå för högt.

Efter en blodtrycksserie, som gjordes över ett dygn konstaterades dock, att det farliga trycket var under natten. Detta resulterade i en sömnundersökning och kontentan av denna var mindre trevlig. Det konstaterades då att jag varje natt hade cirka 35 sömnuppehåll per timme. Jag slutade nästan att andas när jag hörde detta och tanken slog mig – när sover jag? Enligt läkaren går min kropp på högvarv när jag slappnar av, kämpar efter luft.

Då förstod jag, varför jag alltid kände mig så trött under dagen! Sov dåligt, javisst, och vaknade ofta flera gånger under natten. Jag som inför mig själv förklarade att detta måste bero på min ålder.

Nu kämpar jag alltså med att lära mig min CPAP, gympar två gånger i veckan, promenerar med stavar och ser framemot att börja cykla. Visst, det blir det Tjejvättern i år igen!

Jag snarkade inte högt och ljudligt. Jag gör eller gjorde andningsuppehåll! Jag förstod nog inte riktigt allvaret bakom detta. Jag gjorde nog människor förskräckta, som av någon anledning måste sova i samma rum som mig. Stackars maken.

En vecka har gått nu och viss känner jag mig mindre trött. Vaknar dock fortfarande flera gånger på natten. Ibland blir det läckage och luft pyser ut vid sidan om. Ibland är det svårt att vända sig och ibland sitter masken på för hårt. Men, jag lever och förhoppningsvis kommer käre maken att få en mycket alert hustru. Och som läkaren uttryckte sig, han kommer kanske inte att orka med mig.

Nu är det många projekt på gång, jag tänker och planerar samt involverar käre maken i dessa. Han har redan förstått att något händer!

 

                                                                   

 

 

Tags:

Prenumerera på CPAP