januari 2013

fre, 2013-01-25

 

Jag har fått en ny sängkompis – en CPAP! En liten apparat, som jag hoppas mycket på. Något som får mig att känna mig lite piggare och alert!

I en vecka har jag nu tränat att använda den för så känns det verkligen. Varje kväll har numera sin egen lilla procedur. Det tar sin lilla tid. Vatten fyllas på i behållaren och kuddar, en eller två knycklas till! När alla förberedelser är klara, ja då skall masken på. Rätt läge över näsan, band som skall sträckas lagom hårt. Därefter på med on-knappen.

Vet att allt måste få ta sin lilla tid. Vet att somliga klarar detta redan efter en natt men vet också att jag måste ge detta minst en månad för att vara en fullfjädrad CPAP-användare. Förhoppningsvis kommer jag snart fram till något som känns rätt och bra för mig!

Vad an då detta? Jo, förra året uppdagades det att mitt blodtryck var för högt! Det kunde jag inte förstå som alltid haft ett mycket lågt sådant? Trots två gym-pass per vecka, cykelträning minst tre gånger i veckan inför Tjejvättern och däremellan promenader?

Visst är mitt BMI för högt och visst har jag en utvecklad artros i mina knän men rörlig tycktes jag ändå vara. Cykelturerna förlängdes med upp till fem mil. Stavgång i stort sett varje dag och trots detta, ändå för högt.

Efter en blodtrycksserie, som gjordes över ett dygn konstaterades dock, att det farliga trycket var under natten. Detta resulterade i en sömnundersökning och kontentan av denna var mindre trevlig. Det konstaterades då att jag varje natt hade cirka 35 sömnuppehåll per timme. Jag slutade nästan att andas när jag hörde detta och tanken slog mig – när sover jag? Enligt läkaren går min kropp på högvarv när jag slappnar av, kämpar efter luft.

Då förstod jag, varför jag alltid kände mig så trött under dagen! Sov dåligt, javisst, och vaknade ofta flera gånger under natten. Jag som inför mig själv förklarade att detta måste bero på min ålder.

Nu kämpar jag alltså med att lära mig min CPAP, gympar två gånger i veckan, promenerar med stavar och ser framemot att börja cykla. Visst, det blir det Tjejvättern i år igen!

Jag snarkade inte högt och ljudligt. Jag gör eller gjorde andningsuppehåll! Jag förstod nog inte riktigt allvaret bakom detta. Jag gjorde nog människor förskräckta, som av någon anledning måste sova i samma rum som mig. Stackars maken.

En vecka har gått nu och viss känner jag mig mindre trött. Vaknar dock fortfarande flera gånger på natten. Ibland blir det läckage och luft pyser ut vid sidan om. Ibland är det svårt att vända sig och ibland sitter masken på för hårt. Men, jag lever och förhoppningsvis kommer käre maken att få en mycket alert hustru. Och som läkaren uttryckte sig, han kommer kanske inte att orka med mig.

Nu är det många projekt på gång, jag tänker och planerar samt involverar käre maken i dessa. Han har redan förstått att något händer!

 

                                                                   

 

 

Tags:

tis, 2013-01-15

Ny dag och nytt år. En fortsättning på något som redan börjat. Det är frågan eller kanske inte?

Nu är det dock ett helt nytt år 2013 och halva första månaden har snart passerat.  Ett år med nya förväntningar. Nya löften som getts,  uttalats högt eller som en tanke hos mig själv.

På nyårsaftonens kväll, strax efter tolvslaget riktade jag frågan till de av familjen som var närvarande. Ni må tro att de hade många kloka funderingar och svar. Ett av barnen skrev följande dagen efter på sin FaceBook-sida:

På tal om nyårslöften så här i natten familjen emellan...när det blev min tur tänkte jag: "Vad?!" "Vad ska jag lova?!" Jo, jag ska under 2013 bevara det fina liv jag lever och utveckla det jag vill utveckla! Det får bli mitt fokus! :)

Ni må tro att detta gladde mig mycket! Är inte detta något vi alla kan stå upp för! Visst finns det saker man vill förändra både på det fysiska och det mentala planet. Visst kan nyårsklockorna vara ett startskott till att allvarligt försöka förändra något både för sig själv och andra.

Jag vet vad jag vill förändra från min egen personliga plattform. Kommer i varje fall att göra allvarliga försök. Men, för säkerhets skull, är det  bara jag som vet om dem.

Vad jag vet ändå är att detta år kommer att bli ett händelserikt och fantastiskt år! Många i familjen kommer att springa Göteborgs-varvet, en fest för oss alla. Många kommer att cykla Tjej-Vättern, Halv-Vättern och Vättern-rundan.  Även det ett fantastiskt sätt att mötas.

Ett av familjens barnbarn tar studenten. Två killar i barnbarnsskaran kommer troligtvis att ta körkortet.

Där tar inte de förväntade festligheterna slut utan ser även framemot bröllopsfest i augusti månad. Alltså, ett år fyllt av trevligheter. Ser även framemot att möta två nya världsmedborgare. Ett som jag blir gamla faster till och ett nytt litet barnbarn att lära känna.

 Nu gäller det bara att lägga sig i träning för att orka med. Startar på gym i morgon och cykelträning när vårsolen blir varmare  inför Tjej-Vättern. Javisst, jag har ju en personlig tid att slå!!

Måste även  börja sy min Västerbottensdräkt! Handsöm! Den kan komma väl till pass under årets alla begivenheter.

Visst finns det förväntningar och önskningar hos oss alla men egentligen, vad är det inte man främst av allt önskar? Fred på jorden, en strålande sol och lyckliga människor.  "Huvudsaken man får vara frisk och äta sig mätt" som min gamla mormor sade . Nu låter jag som en väldigt gammal äldre människa. Visst, inte gammal men jag har levt skapligt länge!

                                                                 

(Obs har lånat bilden från ett bildarkiv, alltså inte jag i egen hög person.)

 

Tags: